Häng ut iranska män som tafsar och begår övergrepp. Det tycker Nazrin Afzalia och motståndet växer nu mot sexuella trakasserier efter #metoo – men samtidigt vågar få berätta.
– Jag minns en morgon för två år sedan när jag vaknade och så många hade skrivit metoo på farsi i deras flöden på sociala medier. Det gjorde mig glad men också ledsen på samma gång, säger Nazrin Afzali, aktivist och genusforskare från Teheran, Iran.
Kvinnor i Iran blir begränsade i många delar av sina liv på grund av de religiösa restriktioner som finns i landet. Många offentliga platser i Iran är idag förbjudna för kvinnor och de har inte heller rätt till skilsmässa. De kan vädja till en domare om deras liv är i fara men det krävs rikligt med bevis och vittnen och det är ovanligt att domstolen går vidare med skilsmässofall.
Man kan inte heller tala öppet om sexuella trakasserier och våld i landet utan att ta egna risker. Iranska medier skrev om några metoo-fall i USA och Europa men ingen talade om vad som hände inom landet. Lagarna är religiöst inbäddade och tvetydiga när det kommer till vad som definierar ett sexuellt övergrepp och många blir misstrodda eller skambelagda när de väl vill berätta.
– Om en kvinna går till polisstationen och berättar att hon blivit sexuellt trakasserad eller till och med våldtagen så blir hon oftast beskylld att själv ha förorsakat händelsen. Poliserna kan till exempel säga att det var hon som trakasserade mannen genom hennes klädsel och om hon klätt sig mer blygsamt så hade det aldrig hänt, säger Nazrin.
De sexualiserade klädesplaggen
När metoo-vågen slog till 2017 så var just klädsel något som togs upp av kvinnor i Iran. En person som använder en konservativ klänning, en så kallad kallad Chador, twittrade “Jag har blivit sexuellt trakasserad flera gånger, även när jag använt min chador, men jag har aldrig varit tyst om det. Att inte ha en ‘lämplig klädsel’ är inget mer än en patriarkal ursäkt”
من هم بارهادر معرض #آزار_جنسی بوده ام,حتی باچادر,گرچه هیچ وقت سکوت نکرده ام,لذا نداشتن پوشش مناسب توجیه مردسالارانه ای بیش نیست. #MeToo
— منصوره معین الدینی (@mansourh_mo) October 16, 2017
I slutet på december 2017 och början på januari 2018 pågick även ett 30-tal protester runt om i Iran mot hijaben. Detta efter att hashtagen #GirlsOfRevolutionStreet spreds. En person på twitter beskriver hur protesterna lett till åtal och fängelsestraff för kvinnorna inblandade.
#VidaMovahed 1st #GirlsofRevolutionStreet was arrested after her protest in Dec ‘17 & released a few days later. She was arrested again in Nov 18 after protest on blue Dome in Revolution Sq. Sentenced to 1yr she has been pardoned but not yet released from Rajaii’i Shahr prison. pic.twitter.com/heKyDntimd
— Sussan Tahmasebi سوسن (@sussantweets) April 14, 2019
” #VidaMovahed 1st #GirlsofRevolutionStreet blev arresterad efter hennes protest I December 2017 och släppt några dagar senare. Hon arresterades igen I November 2018 efter protesten på Blue Dom på Revolutionstorget och dömd till ett års fängelse. Hon har blivit benådad men har ännu inte släppts från Rajaii’i Shahr fängelset.”
– Hijaben är ett av grundproblemen till att sexuella trakasserier kan fortsätta pågå i muslimska länder. När kvinnor tvingas skyla sig själva och är källan för mäns okontrollerade sexuella åtrå så lägger man ansvaret för att inte bli trakasserad på kvinnorna, säger Nazrin Afzali.
Många feminister i Iran och på andra ställen skulle dock inte hålla med om att förtrycket är likställt med hijaben. Allt fler förespråkar däremot ett fritt val – att kvinnor själva ska få välja om de vill bära hijaben.
Hellre fälla än fria
På hemsidan feminism everyday, som har över 90 000 följare på instagram, så trotsade till slut Nazrin normen och de diffusa lagarna och publicerade de metoo-berättelser som skickats in. Bland annat så har en högt uppsatt bibliotekschef och ett flertal skådespelare hängts ut på hemsidan. Vad hon känner till så är plattformen den enda som gör det i Iran. Nazrin berättar att hon delvis kunde göra det för att hon befinner sig utanför landet och att hon inte lider av samma risker som de som är kvar i Iran, även ifall hon dagligen får hot skickade till henne.
– Enligt forskningsstudier i andra länder så är det ca 10 procent av alla anklagelser om sexuella brott som inte bär någon sanning. Det betyder att 90 procent av alla fall är riktiga. Det är för mig då värre att tysta alla dessa hundratusentals kvinnor än att några enstaka män blir oskyldigt anklagade, säger Nazrin.
Nästan varenda kvinna i Iran har någon gång drabbats av sexuella trakasserier på stan, som att bli ofrivilligt tagen på en intim kroppsdel eller få glåpord ropade efter sig, berättar Nazrin. Polisen gör sällan något åt dessa gatutrakasserier och ser det knappt som ett problem.
– Vi har därför uppmuntrat kvinnor att skicka in bilder och videos på de som utför dessa trakasserier på offentliga platser. Ett exempel var två systrar som filmade en man som trakasserat dem och som var tydligt identifierbar. Filmen spreds snabbt i deras by och det ledde till slut att personen ifråga faktiskt blev arresterad av polisen, berättar hon.
Drömmen om att få ta plats i samhället
Nazrin börjar se långsamma förändringar där landets unga är mer rebelliska och visar att de vill ha ett annat liv.
– Men Iran är fortfarande väldigt konservativt och familjer förtrycker dagligen flickor och kvinnor. Det är därför svårt för många att både kräva sina rättigheter, att till exempel få gå ut och umgås med vänner och samtidigt vara respektfulla mot sina familjer.
Nazrin menar att det kvinnor främst vill uppnå idag är att få större tillgång och känna sig som en del av samhället.
– De vill kunna få klä sig som de vill, inklusive användandet av en hijab, kunna cykla, spela fotboll och gå till stranden. Idag existerar en genussegregation där män får fördelar i alla dessa avseenden medan kvinnor utesluts.
I mars 2019 blev den fotbollsintresserade Sahar Khodayari arresterad efter att ha vistats på en fotbollsarena förklädd till en man. Sahar satte eld på sig själv efter domslutet om fängelsestraff i början av september och dog på sjukhuset.
Men livet för kvinnor kan till vissa delar snart komma att förändras. Kampanjen #bluegirl, efter färgen på Sahar Khodayaris favoritfotbollslag spreds snabbt efter hennes död och har skapat påtryckningar för att öppna upp fotbollsarenor för kvinnor. Regeringen meddelade att kvinnor för första gången sedan revolutionen 1979 ska kunna gå på fotbollsmatcher från och med den 10 oktober 2019.